Minns ni millenniebuggen? Den skulle stanna hissar och döda elektronisk kommunikation. Kärnvapen skulle avfyras av sig själva, reaktorer löpa amok och börser kollapsa.
Man varnade för att övergången från år 99 till år 00 skulle bli problematisk för många system och komponenter. Men hur problematisk? Stora insatser gjordes under slutet av 90-talet och omfattande konsekvenser uteblev.
Jag säger inte att det bara var skrämselpropaganda. Millenniebuggen, Y2K-problemet, var något så vardagligt grått som både och. Både ett faktiskt problem med riktiga lösningar och en projektionsyta och skojarbacke för opportunister och självutnämnda experter. Låt oss enkelt konstatera att i den upphaussade stämning och oro som rådde var det inte så svårt att sälja IT-konsulttjänster.
Den knepiga generation y
Hur mysigt det än är att grotta ner sig i 90-talet för oss som har minnen från den tiden, låt oss hoppa fram till nutid. Det finns mycket som talar för att vi skapat en ny bugg: millennialbuggen.
Millennials (eller generation y eller ”why” som vissa kallar dem) är ett huvudbry. Hur ska man sälja till dem? Hur ska man jobba med dem? Leda dem? Bli ledd av dem? De framstår i rapporter som helt väsensskilda från oss andra. De är narcisistiska. Lata. Samtidigt söker de en högre mening med allt. Vill rädda världen. Jobbar bra i team. Är den första generationen sedan kriget som växer upp under sämre ekonomiska förhållanden och med lägre förväntad livslängd. De har det digitala i sitt DNA men kommunicerar bara med varandra en-till-en och duckar massmedia. Hoppar mellan jobb i jakt på högre lön och stimulans. Värdesätter inte pengar. Är bortskämda.
Det hänger inte riktigt samman. En snabb metastudie över påståenden om millennials ger vid handen att de åtminstone är lika tidigare generationer i det att de är komplexa och heterogena.
Är de speciella eller bara unga?
Kan det vara så att mycket av det alarmistiska som skrivs om millennials bygger på illusoriska samband? Att de inte pensionssparar i samma utsträckning som 50- och 60-talisterna kanske snarare förklaras av hur långt de har till pension än tilltron till framtid och sparsamhet som dygd?
It’s not that people born after 1980 are narcissists, it’s that young people are narcissists, and they get over themselves as they get older.
Hur mycket av den förståelse vi blir matade med om millennials som är ett illusoriskt samband får vi kanske mer klarhet i när nästa generation träder fram, generation z. Är det något vi vet om millennials är ju att det är den generation vi hunnit följa kortast tid. Och studier med förändringar över tid säger ofta mer än punktprov.
Innan någon blir alltför provocerad. Ja, det vi kallar millennials är en generation. Ja, de flesta av dem har växt upp med internet och den förändrade världssyn som kommer av den tid de växte upp. På det sättet är de unika.
Millennials är inte en enhetlig målgrupp
Men på vilket grundläggande sätt skiljer det sig från andra generationer som är barn av sin tid? Att unga gör prioriteringar annorlunda än äldre är inte nytt. Att unga är mer narcissistiska än äldre är inte heller nytt. En generation som kallas den narcissistiska generationen ska vara bra narcissistisk för att inte skilja sig från tidigare generationers jag-centrering. Är det något vi vet om generationer och ålder är det nämligen att de så att säga går över. Man blir äldre.
Millennials är ett åldersspann, en generation. Att tro att de reagerar enhetligt på marknadsföring, anställningsvillkor eller delar livsmål med varandra är rent önsketänkande.
Fakta eller myt?
Många av de uppfattningar som slentrianmässigt sprids om millennials visar sig dessutom gå att falsifiera. Mycket bra har skrivits om dessa uppfattningar senaste året. Till exempel Joel Windel/Brandwatchs (sponsrade) inlägg på Social media week: Millennials and Marketing: Why Brands are Getting it So, So Wrong som lyfter de marknadsföringsmässiga problemen med att se generationen som en enhet.
En annan läsvärd artikel är Bruce Pfaus What do millennials really want at work? där han bland annat konstaterar att upptagenheten med konstruktionen millennials har fött en helt ny industri av konsultverksamhet. Hundratals företag och föredragshållare siktar på en del av ”millennials är annorlunda”-kakan, menar han. En växande kaka på det smörgåsbord som är HR-consulting (150 miljarder dollar om året i USA enligt artikeln).
IBM Institute for Business Value publicerade förra året rapporten Myths, exaggerations and uncomfortable truths – The real story behind Millennials in the workplace där man undersöker och slår hål på fem myter. Jag tänkte sammanfatta tre av dem.
I rapporten utgår man från tre generationer:
- Millennials: 21–34 år
- Generation X: 35–49 år
- Baby boomers: 50–60 år
Myt 1. Karriärmål och förväntningar skiljer sig mellan millennials och andra generationer
På frågor om man vill vara anställd eller driva eget, om inflytande är viktigt, miljöpåverkan, ledarskap och motivation med flera skiljer sig de undersökta generationerna inte nämnvärt åt. Och framför allt inte på något systematiskt sätt. På det stora hela, konstaterar man, har de liknande prioriteringar.
Myt 2. Millennials vill ha ständig uppmuntran och ett berömmande ledarskap
När representanter för de tre generationerna får lista önskvärda kvaliteter hos ledare föredrar millennials en ledarstil som präglas av etik och genomsynlighet. Inflytande och beröm rankas lägre av millennials än av generation x, och den grupp som verkar mest mån om att få bekräftelse och medhåll är baby boomers. Men även här är skillnaderna mellan generationerna relativt små.
Myt 5. Millennials är mer benägna än tidigare generationer att lämna ett jobb om det inte uppfyller deras drömmar
Undersökningen visar att bevekelsegrunden för att byta jobb är samma över generationerna, det vanligaste svaret för alla tre är att man byter för att få ett mer intressant jobb, andra uppgifter, villkor eller högre lön. Att många millennials redan i relativt unga år haft flera olika arbetsgivare tillskrivs snarare ekonomin och arbetsmarknaden än deras psykologi. 75% av svarandena i gruppen millennials uppger att de haft samma jobb de senaste tre åren, vilket tolkas som att de inte är mer benägna att byta än övriga generationer.
Millennialbuggen
Kan det vara så att vi lurar oss att det finns lätta svar på frågor när vi är lite extra oroliga? I så fall finns det en risk att vi faller offer för myter om millennialbuggen.
Slutligen. Kanske är det en sliten spaning att äldre generationer alltid förfasas över yngre? Det var väl redan Churchill som sade:
”The children now love luxury; they have bad manners, contempt for authority; they show disrespect for elders and love chatter in place of exercise. Children are now tyrants, not the servants of their households. They no longer rise when elders enter the room. They contradict their parents, chatter before company, gobble up dainties at the table, cross their legs, and tyrannize their teachers.”
Nej jag skojade, citatet brukar tillskrivas Sokrates.
