Bra design underlättar, bra design är osynlig, ’less is more’, bra design säljer, bra design är problemlösning…
Det finns många påståenden om design och lika många argument för att anlita proffs. Men god design är också ändamålsenlig, något jag tänkte visa på i dagens utvikning.
Osynligt till 99%
Podcasten ’99% Invisible’ bygger på antagandet att den mesta designen inte alltid syns, eller i vart fall inte ryms i begreppet design som i grafisk design och high-end-produktdesign. Vilket är vad vi ofta menar med design i vardagligt tal. Design finns överallt. I särskilt intressanta avsnitt av podden har vi fått följa uppkomsten av Skid Row (både området och begreppet men tyvärr inte bandet), varför däckspersonalen på hangarfartyg har färgkodade kläder och om varför USA inte bytt till metriska mått ännu (och vad krocken mellan våra konkurrerande system fått för konsekvenser).
Design som retar ögat
En form av design som sällan uppmärksammas som just design, är design som inte är tänkt att vara behaglig eller estetiskt tilltalande. Stripning av utryckningsfordon är ett sådant exempel där design är livsviktigt, men faktiskt främst ska reta ögat. Inte tillfredsställa det. Design av utryckningsfordon handlar om att väcka mycket – och rätt sorts – uppmärksamhet. Att synas och att direkt signalera sitt ärende.
Kamouflage
Ett exempel på design som möjligen lätt förbises är den av kamouflagemönster. Syftet är helt enkelt (oftast) att få något att smälta in i en miljö, eller att se ut som något annat (’mimicry’, eller härmning på svenska). För er som ännu inte upptäckt den trygga fjärilsexperten Bryan Reynolds kommer här några exempel på kamouflage och härmning hos sådana insekter.
Synas men inte förstås
Ett specifikt och kanske något udda exempel är kamoufleringen av bilar som körs i trafik men som ännu inte släppts till marknaden i stort. De ska inte kamoufleras i betydelsen undgå upptäckt (det vore farligt!), de ska bara inte kunna avläsas så bra.
Ni har säkert sett underligt folierade bilar på gatorna eller i biltidningar (för er som fortfarande läser dem per prenumeration eller nöjer er med att tjuvkika på Rattugglan utanför Mariestad). Inte sällan är sådana bilar prydda i fantasifulla och snirkliga mönster, med modellbeteckningar och tillverkarlogotyp övertäckta. Syftet med utsmyckningarna är att försvåra för journalister, industrispioner och intresserad allmänhet att se dem i färdigt eller halvfärdigt skick.
Inspiration från första världskriget
Bilmodeller som inte är släppta men som ska testas i trafik eller på testbanor (vi har flera testbanor i Sverige som lockar europeiska biltillverkare med snögaranti eller andra speciella testmiljöer). Förut var det vanligt att man mattlackerade sådana bilar för att försvåra industrispionage, numera är foliering i abstrakta mönster eller drapering i något som bygger lite volym och slätar ut konturer vanligast. Troligtvis har digitalkameran och den digitala bildbehandlingens genomslag gjort att kraftfullare åtgärder måste till för att dölja sådant som är mitt framför våra ögon.
Dagens mönster är alltså designade för att lura ögat, kameran och även mer avancerade sätt att få och läsa av information om design- och utrustningsdetaljer. Men mönstren har en historia som sträcker sig åtminstone 100 år bakåt i tiden.
Under första världskriget började man kamouflera fartyg med en metod som kallas Dazzle. Om vi tänker på kamouflage i modern krigföring, eller jakt för den delen, så är det som sagt ofta i syfte att undgå upptäckt. Dazzle handlar mer om att förvilla än att gömma sig. Här finns givetvis inspiration från djur- och växtrikets kamouflage och härmningar, där insekter, fiskar och växter använder mönster för att se ut som något annat, eller för att se större eller mindre ut.
Matematik och torpeder
I fartygens fall handlade det om att hitta effektiva sätt att undkomma första världskrigets stora och livsfarliga nyhet: ubåten och dess torpeder. Traditionellt kamouflage är svårt att konstruera för sjöbruk – färgen på hav och himmel förändras snabbt och att dölja mot det blev nästan omöjligt. Har man solen eller en ljus himmel bakom sig blir man en siluett hur man än beter sig. Dessutom avslöjade både ljud, rök och rörelser på vattnet fartygens existens.
Maskering av en konvoj. När fartygen rör sig nära varandra och är kamouflerade är det nästan omöjligt att skilja dem från varandra och avgöra på vilket avstånd de befinner sig.
Ubåtarnas torpeder var ett effektivt vapen mot både krigs- och fraktfartyg. Ubåtarna var dessutom väldigt svåra att träffa från fartygen, en orättvis kamp kan tyckas.
Lösningen blev ett alltså ett kamouflagemönster som inte dolda fartygen, utan istället försvårade för fienden att avgöra vilken typ av fartyg det handlade om, hur långt bort det befann sig och vilken riktning det rörde sig i. Den typen av information var nödvändig för att ställa in hastighet och riktning på projektiler eller torpeder. För projektilerna (kanoner!) fanns möjligheten att prova sig fram, missade man grovt kunde man göra nya beräkningar (jämför med hit-and-miss-taktiken i spelet sänka skepp). En torped tog betydligt längre tid på sig i vattnet och ubåtarna kunde bara bära ett begränsat antal ombord.
Om avståndsbedömning
Avstånd och riktning är svårt att bedöma på dazzlekamouflerade fartyg. Är fartygets kurs parallell med vår, rör det sig så smått mot oss eller från oss?
Det finns påståenden om att ett effektivt kamouflage av den här typen kunde förvilla en ubåtsbesättning så att de räknade fel på så mycket som 55 grader i kurs. Det kamouflerade fartygen såg helt enkelt ut som att de var på väg någon annanstans, tack vare linjer och mönster som förvred former och perspektiv. På samma sätt dolde mönstren fartygstyp – vilket gjorde det omöjligt att med någon exakthet beräkna distansen geometriskt. Geometrisk distansberäkning går till så att storleken på fartygsmodellen är känd och avståndet härleds ur storleken på detsamma i periskopet. Ett annat sätt att beräkna avstånd var med parallaxsökare (som på en mätsökarkamera). Det senare är en manuell metod där distans härleds utifrån brännvidd och när objektet är i fokus i två plan. Idag använder man helt enkelt radar eller laser.
Design finns överallt omkring oss. Ibland ska den synas, men ofta gör den design vi inte tänker på som just design mest nytta.
